So, varför hoppas jag på detta? Vi är pinsamt gamla när vi examineras, faktiskt bland de äldsta i världen. Det gynnar ingen. This is why...
- Ju längre man studerar, desto längre tid tar det innan man börjar bidra (läs: betala skatt) till vårt samhälle. Hur många under 30 år betalar skatt på en årslön?
- Långa studietider kan skapa sociala påfrestningar. Jag känner många 28-åringar som är nyexaminerade med total panik. Fast jobb, barn, bolån - nu ska det gå fort. Nej tack till det.
- I skolan lär du dig massor. Men du blir inte bäst - eller ens bra - förrän du börjar jobba. Du kan alltså plugga i tio år utan att ens vara i närheten av någon som jobbat i fem. Är inte det frustrerande?
- Sommarlov. Är det något för 25-åringar? Blir så jäkla trött på stresstjatet från studenter. Fyra veckor skulle jag säga är lagom (och mycket, som ung i min bransch får du vara glad om du har en vecka. Detta år har jag en vecka ledigt, i september. Jag lider knappast av det), om inte annat är det bra träning för framtiden.
- Vuxenskräck. Utbredd sjukdom i detta land. Jag har hört det mesta. "Jag är inte redo för att jobba", "Jag vill inte fastna" och "Jag ska aldrig bli vuxen". Okej, guess what? Ingenting förändras för att du jobbar. Eller vänta, jo. Du blir rikare, mer självsäker, smartare och kan ändå ta tjänstledigt när du vill.
- Våra utbildningar är för långa. Jag tror på arbete, men utbildning är såklart en väg dit. Korta dem på det här sättet är en utmärkt idé, så kommer studenterna ut fortare.
- Det ska vara lite tufft att plugga, inte något slappt och gött som du gör för att du inte orkar söka jobb som det i många fall är nu. Tänker främst på fristående kurser.
Överhuvudtaget tycker jag det är alldeles för lätt att studera i Sverige. Visst, alla ska ha rätt att studera. Men normen är så stark just nu, alldeles för få vågar eller vill upptäcka sina talanger och möjligheter. De riktigt beundransvärda, de som gått sin egen väg och är de som anställer andra - det är de vi behöver fler av i det här landet! Hur kommer vi dit?
Av någon konstig anledning vill jag försvara pluggandet. Jag är själv ett arbetslöshetsoffer som pluggat för mycket fristående kurser och bara blivit arbetslös och allmänbildad av det. Och jag har vuxenskräck. Så jag erkänner mig skyldig på alla punkter.
SvaraRadera"I'm guilty, your Honour".
Men ändå vill jag försvara... ja, vad vill jag försvara... vet inte! Jag vill förmodligen försvara överpluggade, arbetslösa vuxenfobiker och jisses jag känner att jag har ett långt och superfylligt försvarstal här på gång men jag spar det till en annan gång. Tills vidare vill jag bara säga: "Ja, vi är patetiska, men please have mercy!". ;)
Marcus: Har aldrig sagt att jag är emot utbildning. Däremot tycker jag våra utbildningar är för långa och att många är på tok för gamla när de kommer ut i arbetslivet. I princip alla britter och amerikanare jag känner är klara med sina studier mellan 22 och 24 år. Tycker tre terminers högskola (som artikeln jag hänvisade till handlade om) är en bra idé!
SvaraRadera