Min första diamant

Jag lyckades tydligen skapa en mindre storm bland vänner och bekanta som trodde att jag hade förlovat mig med tanke på att jag skrev att jag hade köpt en diamantring. Oh my! Så är inte fallet, så ni kan vänta med alla grattis! Jag vet inte hur det är med er men jag skulle personligen aldrig köpa min egen förlovningsring, så jag hade inte en tanke på att det kunde missuppfattas… Jag lovar också att i första hand inte rapportera via bloggen om jag nu skulle förlova mig. Förlåt till alla som såg fram emot ett bröllop!

Anyways, jag hade spanat in ringen på nätet eftersom jag hade bestämt mig för att investera i något smycke till mig själv. Jag har aldrig ägt något finare smycke och ville ge mig själv en liten belöning för förra året då jag både gjorde ett bra jobbår men också gjorde många andra bra val som har gjort mig till en lyckligare människa. Efter besök på två olika ställen hittade jag rätt storlek och slog till. Jag älskar den! Trots att diamanten är pytteliten (0,07 karat) glimmar den som en galning i solljus och den nätta kedjan gör den lite extra speciell tycker jag…
Att plåta en ring med vänster hand var svårare än jag trodde... Men här får ni en idé om hur den ser ut. Sista kvällen i London såg vi musikal, jag i vit spetsklänning.

Nu är vi hemma från London och en fantastisk weekend. Jag ville aldrig åka hem… Parkhäng, promenader och långa middagar är ju livet på något sätt. Sedan lyckades vi också shoppa som totalta galningar båda två (hur kan man låta bli?) så nu har jag ett strikt köpstopp. Jag måste detoxa mig själv (och min plånbok) lite nu känner jag. Men alla grejer jag fick med mig är jag så nöjd med och vårgarderoben är härmed komplett.

Bring it on!