En fråga som återkommer varje år är denna: Hur ska man lyckas hålla vikten i december? Förra året skrev jag ett inlägg om detta (läs det HÄR) och min syn på saken är ungefär samma nu som då. Däremot har jag ändrat min egen taktik för denna julen.
Under första adventhelgen åt jag nämligen några pepparkakor, drack ett glas julmust och åt en lussekatt. Ingen fara på något sätt men tjena vad kasst jag mådde. Sockret bara rusade runt i kroppen, jag fick ont i magen och kände mig helt enkelt inte som mig själv. Jag har funderat på detta med undantag och kommit fram till att jag inte vet varför jag äter skitmat då och då, på fest och liknande. Jag mår ju inte bra av det, jag ångrar mig alltid. Inte för att jag får kaloriångest utan för att min kropp reagerar direkt på det och säger i från. Vad är det egentligen värt?
Jag förstår att detta kan låta helt absurt, hur kan man må så dåligt av lite vitt mjöl och socker? Samtidigt tänker jag på en läkare i en tv-dokumentär jag såg nyligen, han sade "många inser inte att de är sjuka för de vet inte hur det känns att vara frisk". På något sätt så måste det stämma om man tänker på att huvudvärk, dålig mage, trötthet och lite smärtor här och där är så vanligt och samtidigt ingen big deal för de som upplever sådana symptom flera gånger i veckan.
I år har jag därför bestämt mig för att låta bli allt julgodis och leva som vanligt under helgerna. Inte för att jag är rädd att gå upp i vikt, för det skulle jag inte göra. Utan för att jag inte mår bra av det. Förra julen åt jag allt jag ville och det resulterade bara i att jag kände mig trött, slö och uppblåst. När jag vanligtvis är fylld av energi blir den där jästa känslan så svår att hantera.
Och anledningen till att jag skriver det här inlägget, ja, det är helt enkelt så att jag gillar att ta beslut. Gör jag inte det kommer jag sitta med handen i chokladasken på julafton bara för att. Hur gör ni?
Cecilia Folkesson resonerar så rätt i den här frågan. Hon skriver ett jättebra inlägg om detta HÄR!
Jag är på din linje. Speciellt efter förra helgen då jag åt marängsuisse och mådde pyton dagen efter. Gott, men inte riktigt värt det. Det finns ju så många andra goda grejor som jag kan äta, men jag tror att jag har lite svårt att förlika mig med att alla de här grejorna som jag älskade att äta förut nu gör att jag mår dåligt. Jag vill liksom äta av gammal vana, för att njuta. Rätt dumt.
SvaraRaderaWord! Jag tror verkligen du har rätt, det är svårt att acceptera att alla de där goda mysiga grejerna man gillade förr nu inte är lika roliga. Synd bara att jag då och då försöker envist gilla det bara för att. Och den sociala faktorn är minst lika viktig i ekvationen tror jag!
RaderaJo, men absolut, det sociala spelar in jättemycket. Åtminstone jag känner mig besvärlig eller "storbjudd" eftersom jag äter som jag gör. Vilket inte är extremt. Bra kolhydrater och så lite socker som möjligt, men det är ju inte som "alla andra".
Radera