Mina turskor

Jag känner mig lite överdrivet emotionell denna vecka... Antagligen beror det på att min kropp håller på att vänja sig vid alla nya rutiner men gråtmild är bara förnamnet! Så kom ett paket från UPS tidigare i veckan, ett par nya träningsskor till gymmet som jag har väntat på en månad eftersom jag specialdesignade dem på Nikes hemsida. Jag tog fram gymväskan för att byta ut mina gamla skor mot de nya. Jag (vraket) stirrade på mina fina silvriga skor som jag har tränat med varje vecka på gymmet de senaste 22 månaderna. På varenda träningspass har jag haft dem på fötterna. Och jag minns så väl när jag köpte dem.

Jag var i Jönköping och firade jul och det var mellandagsrea. Jag hade inte köpt träningskläder på evigheter och var lite rädd för att gå in där på Intersport. Jag stod på A6 parkering och liksom... Drog ut på det lite. Det var bara en dryg vecka kvar tills jag skulle träffa Philip för första gången och jag var ju tvungen att ha skor, byxor, sport-bh... Vad har man för skor på ett gym?

Jag hittade mina rymdskor (som jag och min kille kallade dem) på rea. Jag köpte dem lite motvilligt eftersom jag var rädd för att jag sticka ut för mycket gymmet (hallå? Självförtroende noll här eller? Jag blir förbannad på mitt gamla jag mer ofta än sällan). Och sedan dess har de varit mina turskor. De var med när jag tog mina första svajiga utfallssteg, de var med när jag nästan kräktes efter några extra tuffa löpbandsintervaller och de var med vid varje invägning. Jag bar dem när jag tog 200 kilo i benpress och när jag hoppade mitt första grodhopp på två meter. Turskorna.

Här är de, mina turskor! Jag är inte så mycket för att spara på gamla saker man inte använder men mina fina rymdskor kan jag bara inte göra mig av med. De har jobbat alldeles för hårt för att förtjäna det!

Och tada! Min nya tillskott. Nike Free 3.0 - bästa skon ever (jo, jag vet... Jag har redan ett par. Ooops!). Längtar tills vi får lära känna varandra...