Fråga: Hej! Tack för en bra blogg! Jag har en fråga, hur gick du tillväga för att bli journalist? Var pluggade du och var det svårt att få jobb som nyexaminerad? Skulle du inte kunna berätta lite allmänt hur du arbetar? Skulle vara jätteroligt, tacksam för svar!
Svar: Hej! Vilken kul fråga! Jag har jobbat som skrivande journalist sedan jag var 18 år. Jag hade inte alls tänkt ge mig in i den här branschen (jag hade planer på att bli producent inom teater och film) men råkade halka in, vilket är den största lyxen i världen - att hitta sitt drömjobb på det sättet. Jag hade precis tagit studenten när jag fick jobb på en ungdomsredaktion, hos Jönköpings-Posten. Jag hade nog en ganska naiv inställning till yrket och ville mest skriva krönikor och göra modereportage men med tiden började jag lära mig mer och mer om vad branschen och yrket handlade om.
När jag fyllde 19 år fick jag jobbet som redaktör för ungdomssidan samtidigt som jag gjorde inhopp på nöjessidorna i samma tidning. Samtidigt började jag plugga journalistutbildningen på SVF, det var den som låg närmast och jag ville verkligen fortsätta jobba med journalistik på riktigt vid sidan av. Utbildning är bra (särskilt eftersom man lär sig mycket om journalistisk metodik) men jag lärde mig allra mest genom att jobba och ha turen att jobba med fantastiska chefer som har trott på mig och utvecklat mina starka sidor.
Sedan dess har jag praktiserat på GT, Aftonbladet, jobbat en snabb sväng på TT Spektra och jobbat med nyheter, nöje och feature både som reporter och redaktör på Jönköpings-Posten. 2010 började jag året med att flytta till Stockholm, kände ingen i branschen här uppe och pluggade statsvetenskap samtidigt som jag sökte jobb. Tufft, men det kan vara mycket tuffare än vad det har varit för mig. Den här branschen är svår att komma in i och många, många står utan jobb. Till slut fick jag ett vikariat som inredningsredaktör på Expressens bilaga Leva&Bo. Vilken lycka att få jobba på den redaktionen, Expressen har fantastiska redaktioner med många duktiga redaktörer och journalister.
I september 2010 började jag frilansa, helt enkelt eftersom jag var trött på vikariesvängen och att aldrig veta hur mitt liv skulle se ut i framtiden. Jag ville skapa något stabilt och bestående.
Sedan dess har jag jobbat heltid och mer med mina frilansuppdrag. Varje vecka ser annorlunda ut men måndagar är alltid stressigast eftersom jag har flest lämningar då. Jag har tre, fyra fasta uppdrag som återkommer varje vecka och utöver det gör jag fristående reportage och artiklar. Jag känner mig mer än nöjd med min situation, jag jobbar med fantastiskt duktiga människor och har intressanta och roliga uppdrag att se fram emot varje vecka. Jag har aldrig varit lockad av livet som egen företagare innan men nu efter mer än ett år känner jag att det verkligen passar mitt liv perfekt. Man vet aldrig vad som händer i framtiden men just nu uppskattar jag och tar vara på det jag har.
Jag vill inte avråda någon från att ge sig in i den här branschen, det vore motsägelsefullt. När jag bestämde mig för att satsa sade nästan alla att jag skulle låta bli. Det var för svårt, för riskabelt. Det ÄR svårt och man måste veta det. Det är inte heller ett yrke att välja om man trivs bäst med trygga anställningar eller vill ta en huslån så fort man är utexaminerad. Men ibland måste man ta risker i livet också. Jag vet att min bransch är otrygg och jag är helt okej med det. Det tynger mig inte. Jag tycker mer synd om de som jobbar i mer traditionellt trygga branscher som helt plötsligt ur ingenstans blir varslade. Man kan inte ta någonting för givet så varför inte ge det man helst av allt vill göra en chans? Det värsta som kan hända är att man får börja om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar