söndag 30 september 2012

FALL FITNESS CHALLENGE: DEL 1

I några veckor nu har jag varit en gnällig skitunge. Ja, jag har gått och klagat på att mina armar inte är så definerade som jag vill, att jag känner att jag står still… Helt enkelt att jag inte är i den toppform som jag vill vara. Och varför är jag inte det? Jag äter väl bra? Jag tränar väl tillräckligt med mina fem, sex timmar i veckan? Så där har jag hållt på. Men stopp och belägg! Det är en STOR skillnad på att lyckas hålla vikten och att lyckas med en förändring. Den formen jag strävar efter är inget som bara händer när man försöker lite halvhjärtat. Jag vet precis var problemet ligger, om jag slutar vara offer för ett tag och ser på verkligheten.

Hela 2011 handlade om statistik. Måttband, våg, vikter. Tydliga målsättningar och INGET fusk. Ett recept för framgång. 2012 har handlat om balans. Hitta mitt sätt, landa i mina nya rutiner. Anledningen till att det inte går framåt som jag vill är för att jag har varit tillräckligt nöjd. Inte helt nöjd men tillräckligt. Jag vet att jag vill bli mer definierad och tappa fett. Men ni hör ju, det är en väldigt diffus plan. Vad betyder det där egentligen? Jag har alltså den senaste veckan gjort precis samma förberedelser som när jag i december 2010 fick idéen om att jag skulle gå ner 43 kilo. Jag har satt upp en plan, en realistisk tidsram och hittat verktyg att mäta resultaten med. Och jag kommer använda bloggen för att redovisa för mina resultat. Nyfikna? Ni får veta mer på tisdag...
Untitled
Om jag kan lyckas med detta på 10 månader kan du lyckas med precis vad som helst! Nyårsafton 2010 och 2011. Ge din kropp kärleken den förtjänar!

Följ min FALL FITNESS CHALLENGE här:

Follow on Bloglovin

Instagram
Twitter

8 kommentarer:

  1. Det är verkligen HELT GALET att du lyckades med den förändringen på ett år.
    Du är utan tvekan den mest fokuserade människa jag vet!
    Big up till dig, och ja jag är nyfiken på dina resultat och allt det andra! :D

    SvaraRadera
  2. Längtar till tisdag...behöver motivationen BIG TIME!

    SvaraRadera
  3. Sjukt inspirerande och spännande :) Heja heja!

    SvaraRadera
  4. Jättestarkt av dig. F-n vilken stark tjej du är! Jag är grymt imponerad!

    Men (det finns alltid ett men) jag blir orolig för att det här med vikten blir någon slags mätare för människovärde. Och att du aldrig ska bli nöjd. Det måste vara ett helvete att aldrig vara nöjd. Och om man sedan ser att vågen visar några kilo mer så tänker man att man är mindre värd. Helvete. Bokstavligt talat.

    Jag är själv tjock. Jag värjer mig för ordet tjock och använder väl hellre ordet överviktig men tjock är vad jag är. Jag BORDE banta. Jag BORDE följa dina mattips i din blogg. Jag tänker ibland att om jag skulle vinna 100 miljoner kronor på Lotto så skulle jag kunna göra allt jag ville... men. Men. Men jag vore fortfarande tjock. Jag skulle vara instängd i min tjockhet. Jag skulle inte kunna njuta av pengarnas frihet för jag vore tjock.

    Jag tror jag väger 110 kilo. Kanske 115. Jag har inte vågat väga mig på flera år. Jag har inga fysiska problem direkt (okej, jag springer inga maratonlopp, men det hade jag nog inte gjort ändå ;) men jag tänker att det vore så skönt att väga mindre. Kanske skulle jag bli mer attraktiv hos det motsatta könet... Kanske... ja, ett bättre liv.

    Det som är problemet med mig är att jag oftast inte orkar hålla i mer än typ en vecka. En vecka med nyttig mat är okej. Men sen... åh. Det är DÄR man kommer till en punkt där man måste bestämma. Antingen den jobbiga linjen eller så mumslinjen. Och då handlar det väl om karaktär. Du har visat att du har karaktär. Jag tror banne mig att jag måste visa att jag har det också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Marcus! Hoppas allt är bra! För mig är vågen ABSOLUT inte ett mått på mitt värde. Jag försöker vara så tydlig (utan att vara tjatig) jag kan när det gäller detta. När jag började träna och lade om min kost var självklart min vikt fokus, jag vägde ohälsosamt mycket och behövde gå ner all övervikt. I dag har styrketräning och bra mat blivit min största hobby (inte mitt liv) och jag vill helt enkelt se hur långt jag kan gå. Inte för att bli snyggare utan för att bli starkare. Sedan tror jag alla som tillbringar mycket tid på gymmet kan hålla med mig om att man vill att det också ska synas att man faktiskt HAR muskler och är stark. Det hör ihop liksom. Skulle jag se ut som jag gjorde nu för resten av mitt liv skulle jag vara mer än nöjd, jag mäter INTE mitt människovärde i mitt utseende.

      Samtidigt vill man alltid bli bättre på allt man tycker är roligt, det tror jag alla kan känna igen sig i. Självklart vill man utvecklas och bli grymmare när man lägger mycket tid på något. Jag ska skriva ett separat inlägg om karaktär, håll utkik!

      Radera
  5. Kan inte ens minnas att du såg ut så från början :)

    SvaraRadera
  6. WOW! Vilken inspiration du är... Har inte varit inne på din blogg på ett tag, men bestämde mig nu för att kika in och får direkt en kick av att se dina framgångar! Du var lika vacker då som nu, men man ser direkt på dig och i dina ögon att du mår bättre nu. :) Kram

    SvaraRadera