Skinny or strong?

Hörrni, det finns en sak som är viktig att vi pratar om. När det gäller vikt, träning och mat. Vad kämpar vi för? Vilka är det vi vill vara? Vi vet ju alla att man inte blir lycklig av att vara smal. Självklart kan man både vara smal och lycklig men lycka sitter ju inte i antal kilon utan i huvudet. Däremot tror jag att man blir lycklig av att känna sig stark, aktiv, stolt och av att veta att man kan klara vad som helst. En bra livsstil kan ingen ta i från dig. Du kanske blir dumpad, får sparken, förlorar en vän. Men ingen kan ta din träning, din egentid, dina prestationer som du gör bara för dig själv och ingen annan.

Jag har ofta blivit anklagad för att hetsa med kalorier och bantning. Jag hoppas att de flesta av er förstår att jag verkligen inte vill hetsa någon till en ätstörning. Samtidigt vill jag berätta sanningen. Vill man gå ner över 20 kilo i vikt så kommer det ta tid. Och vill man ha hyfsat snabba resultat (runt ett år) måste ens plan vara rätt strikt. Man måste träna hårt och äta bra hela tiden. Mitt mål när jag började med mitt projekt var inte att få plats i en 34. Mitt mål var att bli stark, hitta min toppform. Jag ville inte ha kotor - jag ville ha muskler! Men för att det skulle ske var ju vikten en stor del av det. Därför har jag noga haft koll på min vikt och mitt matintag. Jag ville bli av med min extravikt så snabbt som möjligt så jag kunde börja med nästa steg - på allvar bygga min kropp till det jag vill. Och min viktnedgång hade kunnat gå fortare, jag hade kunnat gå på en shakediet eller pressat mig själv ännu hårdare än vad jag har gjort. Med tanke på det tycker jag att min takt har varit helt perfekt - för mig.

Efter att ha levt med ett strikt tränings- och matschema i ett år kan man såklart bli lite nojig. Efter ett år på LCHF kan man lätt få för sig att kolhydrater är farliga. Man kan få för sig att en dålig träningsvecka betyder viktuppgång. Så är det inte! Jag har slutat räkna kalorier sedan jag nådde min målvikt eftersom jag vet att det krävs ett stort överskott för att man ens ska lägga på sig vikt. Och trots att det har varit sådär med träningen den senaste tiden (på grund av olika hälsoskäl som jag har skrivit om innan) och jag inte har räknat kalorier alls har jag inte gått upp ett gram.

Jag har aldrig mått dåligt av att räkna kalorier. Jag tycker att det är intressant, jag ser det för vad det är - matematik. Tycker du det är jobbigt och kontrollerande att räkna, skippa det! Man kommer långt med sunt förnuft.

Innan du börjar med en kroppslig förändring fundera på vad det är du vill uppnå. Hur vill du se ut? Varför vill du se ut så? Hur vill du må?

Jag vill vara stark. Psykiskt stark, fysiskt stark. Jag vill att min kropp ska ha de bästa förutsättningar för att klara mitt liv utan problem. Jag vill en dag bli gravid och känna att min kropp klarar påfrestningen. Jag vill att min kropp ska kunna läka snabbt om jag skadar mig. Jag vill inte bli sjuk. Jag vill inte vara trött. Jag vill leva länge. Jag vill att mina barn ska ha den bästa förutsättningen för ett friskt och långt liv. Jag vill inte få ryggproblem med åren. Jag vill inte få diabetes.

Det är därför jag tränar och äter som jag gör. Och för att det är så jäkla gött. Varför gör du det?

Vill tillägga, det här är mina ideal. Du kanske har andra - det är helt okej, som alltid!