Det är så konstigt. När man delar en stor säng med någon man gillar. På något sätt hamnar man alltid på ena sidan, tätt ihop. Vi spenderar hela våra liv med att trängas. Trängas på bussar, i köer, på väg mot drömjobbet. Men när himlen blir alldeles kolsvart och man har all plats i världen, väljer man att trängas ändå. Det måste vara kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar