torsdag 28 november 2013

Girl gets down

Jag har verkligen haft en hang-up när det gäller mina ryck och det är att jag inte har vågat sätta mig under stången som man ska. Jag har snarare tänkt det hela som ett drag och sedan en overhead squat vilket är helt fel. Detta har gjort att jag har stannat upp och liksom långsamt gått ner i en böj när poängen är att man ska dra sig under stången...

I måndags hände någonting. Det lossnade. Jag har malt det här rätt mycket i huvudet, kollat på tyngdlyftare i slow motion och tittat på de olika momenten på bild. Jag tror faktiskt att det var det HÄR bildspelet som till slut fick det att klicka. Ser ni hur han börjar sätta sig ner innan stången ens är halvvägs uppe?

Lite stabilare, lite mer power, lite modigare...

Om ni jämför med mina tidigare videor så är det en klar förbättring. Jag kör fortfarande superlåga vikter i rycket (20-25 kilo) just för att tekniken inte har suttit tillräckligt bra för att jag ska kunna lassa på. Men nu en tid framöver tränar jag olympiska lyft tre gånger i veckan, uppblandat med lite annat. Nöta, nöta, nöta så vi kan öka, öka, öka. Jag längtar!

måndag 25 november 2013

Recension: Carb cycling

Okej. Här kommer det. Hur många gånger har jag inte fått frågan, hur gick det med carb cyclingen du gjorde i somras? Många. Hur många gånger har jag lovat att skriva om det? Fler än många. Nu så, har jag en stund över och tänkte snabbt knappra ner hur det hela gick till, vad jag lärde mig och varför jag avbröt dieten efter en månad.

Jag tänker inte gå genom i detalj vad carb cycling går ut på. Googla det om ni vill veta mer nördiga detaljer eller hitta olika kostupplägg (det finns massvis) men kort och gott kan man säga att målet med en diet då man laddar med kolhydrater var femte dag (i mitt fall, som sagt, det finns olika upplägg) är att man ska ha maximal fettförbränning samtidigt som man inte tappar muskelmassa. Metoden har används länge av bodybuilders och fitnesstävlande när de vill tappa fett medan de behåller muskelmassa och teorin att man ställer in kroppen på fettdrift genom en klassisk ketogen diet (läs: strikt LCHF eller strikt Paleo, under 30 gram kolhydrater per dag). Denna typ av kost ger, som ni vet, en hög fettförbränning. Problemet som kan uppstå med en ketogen diet är att kroppen vänjer sig (fettförbränningen är inte lika hög efter en längre period) samt att det kan påverka muskeltillväxt negativt. Detta är oväsentligt för någon som precis har börjat träna (du får den där första kicken av träningen ändå) eller om du är inaktiv och mest vill tappa fett. För mig däremot, som har styrketränat seriöst i flera år, hämmar en långvarig ketogen diet effekten av min träning. Jag märkte tydligt att min träning började ge extremt mycket bättre resultat när jag gick från LCHF till paleoinspirerad kost just på grund av de kolhydrater jag åt, runt 80 gram per dag. Det handlar inte om att jag behövde en kolhydratstung kost men lite mer funkade bättre för min kropp och det jag sysslar med.

Min version av carb cycling var alltså att var femte dag fylla på med kolhydrater i en så kallad carb-up. Under en åtta timmars lucka åt jag glutenfria kolhydrater, runt (håll i er nu) 400 till 500 gram. Teorin var då att dessa kolhydrater inte skulle lagras som fett eftersom mina muskler skrek efter dem. De lagrades istället i mina glykogenlager för att mata musklerna med under kommande keto-period.upload
Min första carb-up.

Jag började det hela med 10 dagars strikt lågkolhydratskost för att ställa in kroppen på keto-drift. Fy fan... Rent ut sagt. De tio dagarna var extremt jobbiga. Även när jag åt LCHF var det aldrig strikt och efter en lång tid med vanan att ha mer kolhydrater i kroppen var jag med om alla de vanliga omställningsbesvären. Jag frös, var hungrig, hade huvudvärk. Kände mig så svag och trött. Det gick såklart över men när dag 10 kom tryckte jag gladeligen i mig harve, köttfärssås och ris, riskakor. Så gott! Efter det började jag alltså på rullande schema, var femte dag fyllde jag på med mycket carbs och dagarna mellan åt jag väldigt lite kolhydrater...
Carb-up omgång 3. Redan?!
Mina basvaror under perioden. Riskakor, risnudlar, jasminris. Ris, ris, ris(!!).

När jag annonserade detta projekt sade typ alla till mig att jag skulle må skit. Jag skulle uppleva omställningsbesvär efter varje carb-up och med andra ord typ må dåligt jämt. Det gjorde jag inte! Jag upplevde inga omställningsbesvär mellan mina carb-dagar, precis som min tränare hade lovat mig.

Så hur mådde jag? Rent fysiskt kände jag mig lätt och smidig på low carb-dagarna och svullen som en ballong de dagar jag hade moffat ris i åtta timmar. Jag var generellt hungrigare när jag åt mindre kolhydrater och proppmätt de dagar jag laddade. Psykiskt är en annan fråga... En sak som förvånande mig var att jag inte kände mig märkbart starkare på gymmet dagen efter mina laddningar. Det var något jag verkligen hade förväntat mig! Det spelade liksom ingen roll om jag hade ätit 15 eller 450 gram kolhydrater dagen innan ett pass.

Det mentala var det absolut jobbigaste. Jag trivdes inte med något av sätten att äta vilket gjorde varje dag till något av en plåga. De dagar jag inte laddade (de flesta dagar) kändes det som att jag svälte, jag saknade min sötpotatis (haha!) och såg bara förbud överallt. Samtidigt, när jag laddade mådde jag inte heller psykiskt bra. Jag kände mig tung och trög, trött och extremt varm. Jag märkte också att jag på mina laddardagar plötsligt blev sugen på saker jag aldrig brukar äta annars. Det var som om jag började se det hela som en ätardag och suktade efter lösgodis, popcorn, kakor.

Hände något med kroppen? Nej, det gjorde det inte. De första 10 dagarna gick jag ner tre kilo, mest vätska, men sedan gick det upp och ner och när allt var över vägde jag ett kilo mindre än jag började. Tre dagar in i en low carb-period vägde jag två kilo mindre, dagen efter laddning vägde jag två kilo mer. Jag gick alltså upp och ner i vätska, med andra ord. Jag kände mig inte heller tajtare eller mer definierad.

Varför funkade det inte? Jag har två olika teorier varav den ena är att jag inte gav det tillräckligt mycket tid. Jag tycker att man borde kunna se eller känna skillnad efter fyra veckor men vem vet. Min andra teori är att jag helt enkelt gjorde fel för att det skulle funka för min kropp. När jag och min tränare pratade genom den här kosten sade han "du ska verkligen vräka i dig mat på dina laddningsdagar". Jag tror jag tog honom lite väl hårt på orden. Grejen är, this girl can eat. I vanliga fall äter jag tills jag är nöjd. Men om någon säger till mig att jag ska vräka i mig mat - kort sagt, jag kan pusha mig själv till att äta hur mycket som helst! I min vanliga vardag så överäter inte längre för jag känner inget behov eller någon lust att göra det, jag tänker inte ens på det. Men nu när jag var tvungen att vräka i mig mat. Hell yeah! Jag tror helt enkelt att jag åt för mycket på mina laddningsdagar eller framförallt åt för mycket protein/fett på mina laddningsdagar. Skulle jag göra det igen skulle jag skära ner rejält på protein och fett de dagar det var carb-up. Och kanske inte äta fullt så mycket kolhydrater ändå...

Vad lärde jag mig? Det bästa med sådana här experiment? Att man lär sig massor om sig själv! Jag lärde mig att jag inte trivs med en kost som är superlåg på kolhydrater, men inte heller superhög. För mig är verkligen tänket att ligga runt 80 gram per dag perfekt, både för mitt välmående och mina träningsresultat. Jag lärde mig att jag gillar rutiner, även om det kan kännas lite oskönt och överdrivet strukturerat. Jag behöver äta ungefär likadant (upplägg inte maträtter) varje dag för må bra. Jag är inte en person som behöver eller vill ha renodlade ätardagar. Och sist, men kanske viktigast: JAG BLIR DEPPIG UTAN SÖTPOTATIS! Allvarligt, en hel månad utan sötpotatis var det värsta med allt det här. För mycket carbs för en keto-dag, för lite carbs för en laddningsdag. Bah! Nä, jag vill ha en guldpotatis i näven dygnet runt...

Over and out!

Pssst... Vill du läsa mer om detta projekt hittar du alla inlägg HÄR!

M O N D A Y

Nu kör vi måndagsdisco va?

söndag 24 november 2013

TACK!

Har ni haft en skön söndag? Själv började jag min med att såsa runt i min idiotmysiga morgonrock för att sedan jobba lite, veckohandla och städa här hemma. En helt vanlig söndag i mitt liv, så brukar det se ut. Jag vill passa på att säga ett stort fett ärligt TACK till alla ni som följer mig här i bloggen och på Insta. Ni ger mig så mycket glädje, pepp och jag blir så glad över att läsa raderna ni skriver till mig i kommentarerna och min inkorg.

Jag har bloggat i lite mer än sju (!!) år på olika ställen men jag måste säga att de senaste två av dem har varit de allra bästa och roligaste. Med starten av Lipstick and low carb har jag fått dela med mig av mina tankar, recept, tips och min resa mot ett friskare och starkare liv. Och tänk, att det finns ett helt gäng människor som säger att mina ord och bilder inspirerar och motiverar. Wow. Det är helt otroligt och jag är väldigt tacksam över alla fina människor jag har träffat och snackat med tack vare den här bloggen, oavsett om det är på nätet eller i verkligheten. Och de av er som har läst ända sedan jag tog studenten hemma i Jönköping - finns det några av er kvar? Vore kul att höra!
Lazy sundayVill bara säga ett stort, riktigt tack till alla som är med mig här och i min blogg, ni är alltid så positiva, snälla och klokaHa en underbar söndag
Även om jag inte alltid är så snabb med att svara på kommentarer och mejl ska ni veta att jag läser och uppskattar dem alltid! Tillsammans tror jag faktiskt att vi sprider mer positiv energi runt om oss och skapar storheter. Puss!

Och som alltid, har ni feedback eller tankar kring vad ni vill läsa mer om är det alltid bra för mig att höra! Jag skriver för mig själv men också för er och ibland blir det lite overload i hjärnan här. Träningstips? Mat? Pratiga inlägg om ideal, hälsa och livet? Vad vill DU läsa om? Och vill ni följa mig på Instagram (där jag uppdaterar dagligen) hittar ni mig HÄR.

tisdag 19 november 2013

Gårdagens PB

Måndagar i boxen, åh vad jag älskar dem! Bästa starten på veckan och precis den kick jag behöver för att köra hårt resten av veckan. Denna vecka blev det en del pressar, förutom den vanliga teknikträningen av snatch och clean, pull-ups och rodd. Byggde också upp till maxning i frontböj...

På videon 60 kg-65 kg-70 kg-75 kg. Failade alltså sista, vände inte tillräckligt snabbt i botten och tappade all kraft. Nytt PR med 70 kilo, 10 kg under min 1 RM i vanlig böj (stången på ryggen) vilket är en helt normal ratio vad jag förstår. Tekniken är inte den bästa i sista ettan (70 kilo), satsar alltid på bra teknik men det finns marginaler när man kör en maxning och detta blev godkänt av min strikta tränare...Did some heavy lifting. Feel like BeyoncéWHO RUN THE WORLD?
Efteråt var jag så här glad. Jag svär, allt som vi kvinnor sägs behöva för att känna oss snygga (en ny klänning, en bra bh, ett färgstarkt läppstift) och det enda vi egentligen behöver göra är att lyfta. Finns ingenting annat som får mig att dansa runt som en kaxig tonåring...!

måndag 18 november 2013

Baby it's cold outside

I det här hushållet är det strikt förbud på allt som kan liknas vid pynt, musik eller dofter på temat j u l före den 1 december. Ja, det är ju inte jag som kommit på den här idiotin men låt gå. Te ser han ingen skillnad på...
upload
Pepparkakste med en liten touch av chokladsmak. Win!

Now my life is sweet like cinnamon

Ni vet Lana Del Reys låt Radio? När hon liksom viskar Now my life is sweet like cinnamon, like a fucking dream I'm living in? Typ så känns det nu. Och gör rätt ofta ska jag erkänna. Om jag är bra på att uppskatta livet eller bara har det väldigt nice, det vet jag inte. Lite av båda skulle jag gissa. Men jag är övertygad om att man kan ha allt och lite till fast ändå känna noll. Appreciation is key. Däremot jobbar jag på att släppa oro. Ibland känns det som om jag har oroat mig hela mitt liv. För att inte ha råd att flytta hemifrån, inte få ett jobb, bli sjuk, inte vara älskad. Som att hela livet vänta på att allt ska gå åt helvete. Värdelöst. Mer cinnamon nu helt enkelt.

Saker jag uppskattar och som får det att bubbla i mig kan vara ljudet av regn mot mitt sovrumsfönster, eftermiddagsdisco i vardagsrummet, att vråla till Holding out for a hero på högsta, täcken som frasar, vackra tavlor, att se lägenheten växa och bli vår, att gå och lägga mig varje kväll bredvid den jag älskar och dra mitt finger längs hans varma rygg. Det är faktiskt min favoritstund på hela dagen.

Eller att köpa en pandaballong till honom på födelsedagen.
Birthday Boy in da house!
Ja, så förra veckan fyllde han med stort H år och vi firade med heliumballonger och middag på Nosh and Chow som var bubbligt, härligt och massa skrattigt snack. Och djupa filosofiska diskussioner såklart!
Nosh and Chow
Ni andra som är runt min ålder, födda i slutet på 80-talet, upplever ni också att ni blir yngre för varje år som går? Förutom att oron blir mindre och skratten blir fler är precis allt jag gör mer lekfullt och jag har rosa, glittriga mobilskal utan att bry mig om vad andra tycker. Hjälp vad allvarligt allt var runt 20. Då ville jag vara vuxen och kompetent, jag tyckte andra skulle ta mig på allvar och vägrade ge dem ett enda skäl (hence, inga glittriga mobilskal...) att klassa ut mig som en ungdom. Nu bara - det ordnar sig!

När folk snackar åldersnoja känner jag mest BAH! Mitt liv bara blir större, roligare och rikare. Det blir nog ditt också om du tänker på det. Om inte annat har man fått leva ett år till på jorden. Värt att fira tycker jag! Everyday above the ground is a good day.

torsdag 14 november 2013

Puberteten och viktnoja

Häromdagen hittade jag ett gammalt fotoalbum. Den innehöll en stor mix av olika bilder från min barndom, skolavslutningar varvade med snapshots på när vi lekte popstjärnor eller fotomodeller. Så många roliga minnen! Det är rätt intressant att titta på de här bilderna nu som vuxen för jag ser inte bara en glad tjej (för jo, jag var mest glad. Lite blyg men samtidigt en drama queen) utan också alla de tankar, nojor och uppfattningar jag hade om mig själv då. Uppfattningar som inte bara var helt snedvridna utan också i stor grad väldigt destruktiva. Jag hittade en bild på mig själv som 16-åring. Jag står med bredvid min tyska utbytesstudent Lisa och ler. Men om någon hade stått bakom min rygg hade den sett att min högra hand nyper ihop min stickade polotröja. Man vill ju inte se tjockare ut än nödvändigt på bild, visst? Så fort jag såg den där bilden, en bild jag inte sett på säkert åtta år, tänkte jag på det. Jag minns det.

På bilderna nedan är det 2001, jag är 13 år. Jag var tjock. Tyckte jag då alltså. I dag ser jag ju såklart att jag inte var tjock. Men jag vet att jag klämde i mig för små jeans och önskade att min mage var plattare. Jag tränade mycket och bantade aldrig men ofta tänkte jag på min mage eller tyckte min överarmar var hopplöst tjocka. Att jag över en sommar växte säkert 10 centimeter, fick bröst och höfter var såklart en bidragande faktor. En snabb pubertet tror jag ofta utlöser kroppsnojor. Men ändå. Så jävla onödigt.
#tbt 2001, 13 år. Jag minns att jag tyckte min näsa var enorm och att jag var tjockOh puberty
Det värsta är att självhat är så extremt vanligt bland ungdomar. Ibland kanske det blir allvarligare, en ätstörning eller social fobi. Eller så går man bara och småhatar sig själv lite varje dag. Oavsett - detta måste sluta! Tjejer måste sluta inpräntas med att deras kroppar är deras viktigaste attribut, vi vuxna kvinnor måste sluta enbart berömma varandra för varandras yttre. Om man som ung flicka varje dag bevittnar vuxna kvinnor granska sig själva i speglar, prata om hur ett par byxor får dem att se tjocka ut, gnälla över hur deras hår ser hemskt ut. Medan männen i deras liv skrattar högt, slänger på sig en kavaj och klappar sig på magen. Vad skapar det här för värderingar? Är det konstigt då, att man som ung tonårig börjar granska sig själv? Nypa, känna, fundera. Duger jag? Det är inget fel på att vara snygg, sexig eller kvinnlig (vad fan nu det betyder) men det är inte heller vårt gemensamma ändamål som kvinnor, som människor.

Och med det, här kommer en videoklipp som är så bra att jag ryser.

Tips gånger tre

Tre saker jag gillar just nu...
Tips till mina fellow Juiceverket-lovers. Laranja Hot-Hot. Drick den
Juiceverket har börjat med sina varma drycker igen (jippi!) och rookie på menyn är Laranja Hot-Hot. Låter sjukt mysko med varm apelsinjuice men det är så gott, blandat med härliga julkryddor och honung. Prova!
upload
Har ni sett Brämhults nya grönsaksjuicer? Själv hittade jag dem helt randomly på en bensinmack men nu har jag sett dem i olika mataffärer även i Stockholm. Den gröna var definitivt godast, den lila smakade alldeles för mycket rödbeta för min smak.
Salt med vitlök och timjan
Kryddsalt. Jag dör vad gott. Denna med vitlök och timjan hittade jag i PUB-huset men det funkar ju fint att göra en egen också. På kött, sötpotatis som man bakar i ugnen, sallader. Allt!

Back in town

Efter en långhelg i kära Jönköping är jag tillbaka i stan! Det blev en minst sagt hektisk helg med bröllop, födelsedagsfiranden, fars dag, ljusstöpning och familjehäng. Men självklart klämde vi in en gymfest på bästa Friskis. Så glad att jag vågade söka upp det där stället, lätt bästa gymmet i den lilla staden!
upload
Hade ett långt och skitkul pass tillsammans med min kille. Vilken lyx, vi tränar aldrig tillsammans i vanliga fall. Blev två timmar med tunga styrkecirklar och en massa prehab plus lek. Min Mr TriggerPoint hänger alltid med i resväskan, lätt värt att skippa en klänning eller två i packningen för den här ängeln.
upload
Efter värsta tårthelgen är det skönt att vara tillbaka till vanliga rutiner. Hej då sockerchock!

fredag 8 november 2013

Video: Ekologisk och clean hudvård

För några månader sedan berättade jag om (det inlägget hittar ni HÄR!) ett nytt hudvårdsmärke som jag provade, Pai. Jag lovade recension och det ska ni få. I videoform! Den är på engelska och jag hoppas det är okej, 9 av 10 som tittar in här är ju ändå svenska men jag vet inte, det är så mycket lättare på något sätt att snacka engelska när man är i den märkliga situationen: Kamera i nyllet tjattrandes om olika produkter. Normalt beteende? Not. Whatever, något nytt för mig och några av er kanske tycker det kan vara ett kul grepp ibland?

Produkter som jag nämner i videon:

- Pai Skincare Camellia & Rose Gentle Hydrating Cleanser (LÄNK!)
- Pai Skincare Avocado & Jojoba Hydrating Day Cream (LÄNK!)
- Pai Skincare Rice Plant & Rosemary BioAffinity Toner (LÄNK!)
- Estelle & Thild Fragrance Free Night Cream (LÄNK!)
- Pai Skincare Echium & Argan Gentle Eye Cream (LÄNK!)
- Bioderma Crealine TS H2O Micelle Solution (LÄNK!)
- Alpha-H Liquid Gold (LÄNK!
- Hydraluron (LÄNK!)

Nya klackar (!!) och Crossfit-skor

Yes, jag slog till på ett par nya klackar! Ett par Reebok Crossfit Lifter Plus, alltså. Det kändes lite som att snöra på sig ett par konståkningsskridskor (riktiga, hårda alltså) och efter halva första passet med skorna började fötterna domna lite smått. Nu har jag format dem med hjälp av en hårfön och tränat med dem ett par veckor. Spontant - oj, vilken skillnad det är att lyfta i sådana här skor! Det känns som att mina fötter sitter fast i marken vilket är extremt skönt. Svårigheten ligger i att programmera om tekniken lite, nu måste jag aktivt tänka ännu mer på att fokusera på hälen eftersom jag lättare hamnar på tå i de här skorna. En vanesak?
Formar skor #reeboklifterplus I ❤️ my squat rack! Grym måndagsträning på Nordic som alltid!
Lyftarskor använde man i olympiska lyft och alla typer av squats. Just de här skorna kan man tydligen använda även i wod:ar då klacken är lite lägre men jag byter hellre då jag föredrar platta skor för hopp, spring och lättare lyft. Vilket leder mig vidare till nästa par...
My love is back from two weeks in the US with all I could ever need. His arms, Crossfit shoes, work out clothes and make up
... Riktigt bortskämd blev jag i oktober då förutom min lilla lyftarskoinvestering även fick ett par Crossfit Nano 3.0 när min kille kom hem från en jobbresa i USA. Riktigt sköna och mer stabila är Nike Free, älskar att det är mer grepp undertill då jag förr upplevde att jag ofta halkade runt mycket mer. Som jag har sagt innan, jag älskar Nike Free att gå runt i till vardags men har väl insett att det inte är en optimal träningssko för mig... Känner peppen!

fredag 1 november 2013

Happy Halloween!

Jippi! I kväll är det dags för Halloween-fest! Jag älskar denna högtid som har varit ett årligt inslag i mitt liv sedan jag var pyttis. När vi bodde i England var det alltid fest, mamma spökade ut oss med grym ansiktsmålning och sedan festade alla ungar på gatan loss med trick or treat. När vi flyttade till Sverige 1996 var Halloween inte direkt en etablerad högtid här och vi var nog ensamma i kvarteret med att gå runt och knacka dörr. Vi fick en hel del förvirrade reaktioner från de vi knackade på oss... Vissa trodde till och med att vi gick runt och BJÖD på godis. Hell no! 

I år ska jag vara en sjöjungfru med tillhörande paljettklänning som är fantastisk. Den hittade jag HÄR. Det bästa med Halloween för en sminknörd är just att man får gå loss med färger och glitter i massor! Kostymen är inte det viktiga för mig (hey, den där klänningen hade jag kunnat bära vilken fest som helst) utan sminket är det roliga. Så jag filmade en liten snabb video till bloggen på hur jag fixar en rätt enkel mejk till denna kväll. Eller snabb och snabb, det tog evigheter då jag är riktigt kass på iMovie...

Firar ni Halloween? I så fall... Vad klär ni ut er till?