MESICK

Jag är sjuk. Dör av tristess.

80'S

Funderade över 80-talister innan. Min generation. Vilken vidrig generation. Blev mer och mer provocerad över detta ju mer jag tänkte. 80-talisterna vill bara ha allt gratis, och slutar ändå aldrig gnälla. Bådar ju gott för mig alltså, som inte verkar få alltför många ljushuvuden att konkurrera med i livet. Sedan började jag tänka på generationer jag gillar. Och kom fram till att alla är lika jävla vidriga, på sina egna små sätt.

Vad betyder detta? tänkte jag förskräckt.

Har jag blivit så cynisk att jag börjar förakta mänskligheten?

CUT

I dag blir det biffar hos familjen D/K. Lyxbiffar. Nötfärs, krämig dijonsenap, en halv vitlöksklyfta, schalottenlök... OCH EN HEL JÄKLA KRUKA PERSILJA. Matkoma, hallå.

LOVESTORY

Jag är så tacksam för min man. Han är världens bästa människa. Hur ofta träffar man någon som visar sig var den godaste, snällaste, smartaste, roligaste, sexigaste och mest intressanta man någonsin träffat? Jag har bara varit med om det en gång. Och den enda gången, det är det enda jag behöver. Det finns ingen annan jag kan dela mitt liv med. Den människan finns inte. Jag är så tacksam för min man. Och jag vet att han är tacksam för mig.

You are the one. I've been waiting for.

CHOCOLATEWEEKEND

Vet ni när helger är som skönast? När man verkligen gjort sig förtjänta av dem. Denna helgen har jag, förutom smakat ljuvlig chokladmoussetårta på Lakatos, scoutat möbler med sambo inför en framtida home makeover. Vi velar just nu mellan brittiskt lantliv och något vi kallar smooth jazz... Hoppas ni haft en bra helg!

UPDATE

Gjort i dag: Planerat kommande reportage, tänkt på framtiden, träffat några väldigt inspirerande människor för en intervju, blivit blöt i regnet och fikat med C som har flyttat till Jönköping från Göteborg. Vilken dag! Och i morgon är det fredag. Niiiice.

MARRIEDWITHNOCHILDREN

Twittrade nyss om hur konstigt det känns att se gamla vänner och bekanta (min ålder) i tidningen tillsammans med en nyfödd bebis eller vigselring. Inte så ovanligt längre. Och jag kan inte låta bli att undra hur det gick så fort? För några år sedan var det mest snubbel och trubbel och drömmar. Nu är det blöjor och lån och bröllopstårta. Omtumlande. Jag och A pratade om detta i går och vi kom fram till att det kanske finns ett fönster? Antingen blir det familj före 23 eller så blir det familj efter 28. Att det egentligen inte finns så många som får barn mellan 24 och 27. Eller så känner vi bara inte dem. Varför tror ni att vissa väljer att ha barn tidigt och andra sent? Hur kommer det sig att någon kan gifta sig som 20-åring och en annan som 35? Beror det på uppfostran? Bekräftelsebehov? Trygghet? Värderingar? Intressant tycker jag.

Själv känner jag mest för den begynnande (enligt mig) storstadstrenden. Gifta sig ung (under 25) utan konkreta planer på familj eller villa utan bara för den svindlande jag-kan-inte-leva-utan-dig passionen (finns den känslan kvar efter fem-tio år finns det väl ingen anledning att inte?) och sedan addera familjemedlemmar efter lust och möjlighet.

Och ni rabiata läsare som alltid ska tycka att jag är fördomsfull, dum i huvudet och så-himla-jävla-duktig kan vara tysta denna gången, va? Alla får sååååklart välja vilket liv de vill. Men det är intressant att diskutera varför det blir som det blir.

STRAWBERRYSUMMER

Sista sommarbilden i bloggen? Tröstade mig själv med jordgubbar efter jag slutade jobba för en timme sedan då jag var så jäkla sur. Ni som följer min twitter vet varför. Nu ska jag precis plocka ut en ljuvlig köttfärslimpa ur ugnen och sedan - utgå!

SUMMERCOMEBACK

Just när jag återupptagit morgongröten och kvällsthéet (hösttecken) överraskar denna tisdag med sommarväder. Jaha. Så det blir uteserveringshäng á la juli efter jobbet då. Om det är något man lär sig av att bo i Sverige är det att passa på.

SOLITTLETIME

Utöver allt annat som ska roddas och fixas med under hösten står jag just nu i valet om jag ska läsa statsvetenskap på sidan av jobbet i höst eller inte. Det är en kurs jag länge velat läsa, men samtidigt vet jag inte hur det ska funka rent tidsmässigt. Dessutom vill jag egentligen börja jobba ideellt med en välgörenhetsorganisation, någon gång i veckan, också. Samt börja spela tennis. Jag skulle gärna också hitta tid för att skriva mer litterära texter och manus. Är det okej att alla ens vardagar är strikt schemalagda från morgon till kväll med aktiviteter och åtaganden eller ska jag bara sluta vara så jävla präktig och acceptera att man inte kan göra allt samtidigt? Och om jag skulle välja ett av alla mina möjliga alternativ, vad borde jag välja? Så mycket man vill göra, så lite tid... Suck.

Och nu när jag ändå våndas på bloggen... Jag funderar på att byta ut min MacBook Pro som fyller två år om några veckor mot en ny kompis. Men frågan är då om jag ska köpa en MacBook Air eller en iMac 24 tum? Galen beslutsångest här som ni märker.