I framtiden tror jag att privatpersonen kommer tröttna på bloggar av privatpersonen. Det kommer bli mer expert- och kändisinriktat. Substans, kvalitet och moral kommer efterfrågas. Jag längtar lite efter det. Men det betyder ju att min blogg är dödens.
onsdag 23 september 2009
BLOGOHOLIC
Hi, my name is Danielle and I'm a blogoholic. Det är sant! Jag läser många bloggar. I svaga stunder för många. Men jag märker att jag förändrats när det gäller min bloggsmak. Det blir fler utländska sådana på listan, gärna professionella som bloggar om inredning, matlagning eller annat mer nischat. De riktigt bra blir som magasin på internet (okej, så långt ska vi inte gå men nästan). Alltså - de där blandsaftbloggarna med långtradiga redovisningar om dagens aktiviteter eller en bild på bloggarens nya H&M tröja gör mig sömnig. Jag orkar inte ta del av det, jag känner hur min hjärna fräts sönder bit för bit (undantaget ett fåtal fantastiska skribenter med ödmjuka, vardagliga analyser som kan var så enkla, men så spot-on).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Hi, my name is Danielle and I'm a blogoholic."
SvaraRaderaHEJ, DANIELLE!
Jag tror personliga bloggar har en framtid. Det är lite som att kolla på BigBrother eller någon annan dokusåpa; har man fastnat och börjat läsa och fått en känsla för personen som skriver så är man fast.
Har man fastnat så blir alla inlägg om vad personen åt till frukost eller såg på TV intressanta trots att det kanske inte är så intressant egentligen.
Andra människors liv är intressanta trots att deras liv inte är intressanta.
En fråga som jag brottas med är hur mycket jag ska separera min personliga blogg från min åsiktsblogg. Mina åsikter är ju såklart en viktig del av mig och mitt personliga liv är också en del av mina åsikter så dom hör ihop.
Det finns också en poäng i att separera mina åsikter från mitt vardagliga liv. Klart knepigt.
Jag vet inte hur jag ska hantera det där så jag får fundera vidare.
Men din blogg tycker jag är ett utmärkt exempel på hur en personlig blogg kan bli intressant för andra. Du kan skriva så att andra lockas in i dina tankespår och ditt liv är intressant både för att det just är intressant och för att det är lika vardagligt (höll på att säga meningslöst) som för alla andra.
För mig så skapar personliga bloggar (jodå, jag läser många) en slags känsla av samhörighet. Fjortisar berättar om sådant som jag känner igen mig i, unga vuxna berättar om sådant jag känner igen mig i, ja, det ger mig en skön känsla av att vi alla är människor när jag läser att alla faktiskt tänker lika konstiga tankar som jag och grubblar på samma saker som jag gjort eller gör.
Grundförutsättningen är såklart att man kan skriva om sitt liv så att andra kan förstå och det tycker jag du, Danielle, verkligen lyckas med.
Dit liv är INTE meningslöst... usch vad jag skäms för att jag skrev det där. Åh... jag vill inte ha ångest för det här! För ditt liv är INTE meningslöst för mig, och inte för någon annan heller skulle jag tro.
SvaraRaderaJag vill inte må dåligt för att jag skrev så där så nu släpper jag det där. Hej och hå, ett två tre, nu är det borta. Snälla.
Tak for en interessant blog
SvaraRadera