Värsta Scrubs!

Måndagar, mina favoritdagar! Denna vecka not so much ändå. Började nämligen veckan med en planerad titthålsoperation som jag har varit lite nervös för. Jag har (hade) aldrig sövts innan och typ aldrig opererats heller... Som tur är var inte orsaken till operationen farlig i sig så jag hade lyxen att bara behöva vältra mig i orealistiska skräckscenarion som att narkosen skulle döda eller förlama mig. Min inre drama queen slog till igen!

Väl på sjukhuset såg det hela ut som Scrubs! På riktigt! Hade läst innan att många får lugnande just för att operationssalar är så stora och sterila... Oinbjudande liksom. Vilket kan föda lite panik. Jag tänkte mest "asså shit, det ser verkligen ut som det gör på tv". Ärligt talat vid det där laget hade jag väntat i över tre timmar på operation så jag kände mest Let's do this. Det sista jag minns är att jag andas i masken medan narkosläkaren har något utlägg om hur "skön" just den här typen av sövning som jag ska få är. Och det var den! På uppvaket var jag en timme eller så, snackade lite med sköterskan om hur syrgasen jag hade i näsan smakade som pepparrot och hade panik över att mitt blodtryck var 140/90. Diskuterade hurvida jag kanske hade fått en blodpropp i lungan eftersom det kändes som jag hade håll. Ja, ni vet - det gamla vanliga!

Tiden därefter var tyvärr inga fun and games. Jag drabbades av illamående deluxe, kallsvettades och höll på att kräkas typ sju gånger.  Från att jag kom upp på avdelningen runt 15 tills klockan var midnatt unnande jag mig typ 700 powernaps (bland annat genom att somna mitt i dialog med andra människor - charmigt) och fick i mig ett digestivekex (genom att äta en hundradel av kexet i kvarten) och två deciliter vatten. Kämpa, liksom.

I dag kom aptiten tillbaka igen (och jag hetsåt upp lunchen) och blodtrycket var nere på mitt normala 110/65. Värst är nog smärtan från den där jäkla gasen de sprutar in i buken. Inga abs här (mer gravid i sjätte månaden) och eftersom alla organ trycks uppåt i kroppen av gasen blir det en jäkla värk i axlar och bröstkorg, som jag nämnde innan - känns som håll som aldrig försvinner...

Och jag tänker, att det var ju jäkligt passande för någon som driver en träningsblogg att opereras så här veckan före jul. Tillbaka på banan efter nyår! Men vi hörs ju såklart innan dess....!