POLISH

Dags att rensa ut nagellacken! Ovan ser ni en liten del av min lacksamling, de flesta från OPI. Som ni ser ligger de i en låda utan lock. Jag förvarar mycket på det sättet, tycker det är fint och smidigt när man har dåligt med plats. Jag har verkligen gillat OPI men känner att de blir gamla lite för fort. Sega lack är det värsta jag vet. Men jag har hittat ett nytt favoritmärke i Essie så nu köper jag alla lack därifrån. Förutom att de har en otrolig färgskala är lacken så smidiga, sitter bra och länge dessutom håller de ett bra tag vilket jag förväntar mig av lack som kostar lite mer.

De fyra senaste tillskotten heter (vänster till höger) Funny Face, BBF Best Boyfriend, Long Stem Roses och Tart Deco. Hittills har jag bara provat två av dem, Tart Deco var täckade och naglarna blev som små persikodrömmar, superfint nu på sommaren. BBF Best Boyfriend var mycket mer genomskinlig än vad jag trodde, föredrar du lack som är tunnare är detta hur fint som helst men för att få det täckande krävdes sex lager (!) även då jättefint men kräver ju rätt mycket tid. Ska passa på att använda starka sommarfärger på naglarna genom augusti, i höst kommer jag i vanlig ordning vara sugen på mörka nyanser i lila och rött.

Jag letar fortfarande efter det perfekta lacket i någon slags beigelila nyans. Har ni några tips?

I'MOK

Många hör av sig och undrar vad som händer, på grund av det jag skrev på Twitter i går. Efter att ha haft ont i magen i 24 timmar ringde jag sjukvårdsupplysningen i går kväll som tyckte jag skulle åka till akuten på direkten. Väl inne på St Göran blev jag slussad till kirugakuten (Eh... Jag blev lite nervös kan man säga) och de följande timmarna bestod av blodprover, blodtryck och en jäkla massa frågor och undersökningar. I alla fall, allt är bra. Alla mina prover och mätningar kom tillbaka felfria och det fanns inga tecken på några sjukdomar. Jag har fått någon slags medicin och kommer eventuellt göra en gastroskopi om jag fortfarande har ont om två veckor. Läkaren trodde det berodde på stress, vilket jag själv inte alls kan förstå. Oavsett så mår jag bättre och kan gå korta sträckor utan att det känns som att jag ska svimma, i går kunde jag knappt röra mig.

Måste bara säga att personalen på St Göran var så trevliga, snabba och lugna. Tycker vården kan vara knepig, och man stöter ju på en hel del idioter - men personalen på kirugakuten var super, tack!

COMECLOSER

Sitter och smygtittar på Closer (trean) medan jag mejlar och fixar lite. Herregud, vilken bra film det där är. Så smärtsam, så enkel, så trovärdig. Varje replik gör lite ont i mig. Den är liksom obehaglig trots att den är så lugn. Anyways, se den om du inte gjort det än. Eller se den igen.

THEPERFECTBLACKSHOE

Vissa kanske ständigt är på jakt efter de perfekta jeansen, jag är ständigt på jakt efter de perfekta svarta klackarna. Och jag tror jag har hittat dem! Både i lördags och söndags provade jag dessa snyggingar från Whyred. Platå i tån, lagom hög klassisk klack och i mocka. Att klacken är i plast ger en twist som räddar dem från att kanske vara totally boring. Dessutom, hör och häpna, är de supersköna (konstaterar jag efter att ha promenerat runt i en butik cirka 20 minuter, men ändå). Men nä, nu letar jag faktiskt efter ett par skor med färg så dessa får stanna i butiken ett tag till... Alltså så länge jag kan hålla mig borta.

Ett par perfekta svarta klackar som man bara älskar är en garderobsdröm av den anledningen att de funkar till allt och räddar säkert de flesta skokriser. Ska jag slå till?

SUNDAYONTHETOWN

Brukar ta det mer chill på söndagar med lång brunch, promenader, gå på utställning. Men i dag fick det ge vika för ännu en dag på stan. Jakten på kläder till sommarens bröllop fortsätter och nu börjar det brinna lite grann. Just denna skjorta (från Whyred) slog vi inte till på (även om det hade matchat min Marc Jacobs-väska sjukt bra), men jag måste säga att det finns hur många fina skjortor som helst nu till hösten på herrsidan! Vi hittade i alla fall den perfekta kavajen på Filippa K, och även där en skjorta. Nu byxa och detaljer kvar för A. Ni som känner mig vet att jag älskar att dra omkring i Londons businessdistrikt av vissa självklara anledningar, så ni kan ju gissa hur svag i knäna jag blev...

... För min del får klänningsjakten fortsätta. Har en klar bild av hur den ska se ut samt färg och material, vilket är helt värdelöst för hur troligt är det att det finns en enda designer som tänkt samma sak? Just det. Däremot hittade jag en söt scarf på H&M. Kap! Nu ska jag titta på Jamie Oliver som besöker Stockholm på femman. So long!

RAINYSATURDAY

Mocco har en av stans bästa caesarsallader... Men helst vill man ju bara ha en hög med parmachips.

Lördagar är ju favoritdagarna! Vi började med en promenad genom Östermalm och sedan lunch på Mocco. Senare en sväng på stan och kostymjakt åt A. Jag säger bara yum till det. Vi hittade flera alternativ, men det blir att sova på saken och slå till i morgon. Det är kallt i Stockholm och har regnat hela eftermiddagen så det blir myskväll. Hyrfilm och köttfärssås. Hela Vasastan var på Hemmakväll så det är nog fler som tänker samma. Så ska vi planera semestern i september och klura på bröllopsgåvor... Skönt med en kväll i soffan för en gångs skull. Hörs!

TAPASANDSTUFF

Visst är det tradigt med alla de där nödvändigheterna man måste köpa hela tiden. Bomullsrondeller, tops, rakgel, hyvlar, schampo, inpackning, rengöring, scrub... Gah, alltid är något slut! Jag försöker alltid köpa på mig ett par av varje när jag väl handlar så slipper jag hålla på och köpa nytt hela tiden. Sminkrengöringen ovan är förresten den bästa som finns för känsliga ögon. Tar bort tung make på några svep och svider aldrig, den har samma ph-värde som tårar. Nu ska jag ut på stan och äta lunch, ciao!

I går firade vi fredag med E och M på Caliente, tapas i Vasastan. Jag har ätit på fyra tapasrestauranger i Stockholm och jag måste nog säga att Café Tabac i Gamla Stan fortfarande leder...

GOODFORSWEDEN

Tja! Fredag och snart slut på arbetsveckan, men innan jag lämnar mitt skrivbord på Expressen ska jag passa på att skriva ett snabbt inlägg om en nyhet i veckan som gjorde mig glad. Nämligen denna.

So, varför hoppas jag på detta? Vi är pinsamt gamla när vi examineras, faktiskt bland de äldsta i världen. Det gynnar ingen. This is why...

• Ju längre man studerar, desto längre tid tar det innan man börjar bidra (läs: betala skatt) till vårt samhälle. Hur många under 30 år betalar skatt på en årslön?
• Långa studietider kan skapa sociala påfrestningar. Jag känner många 28-åringar som är nyexaminerade med total panik. Fast jobb, barn, bolån - nu ska det gå fort. Nej tack till det.
• I skolan lär du dig massor. Men du blir inte bäst - eller ens bra - förrän du börjar jobba. Du kan alltså plugga i tio år utan att ens vara i närheten av någon som jobbat i fem. Är inte det frustrerande?
• Sommarlov. Är det något för 25-åringar? Blir så jäkla trött på stresstjatet från studenter. Fyra veckor skulle jag säga är lagom (och mycket, som ung i min bransch får du vara glad om du har en vecka. Detta år har jag en vecka ledigt, i september. Jag lider knappast av det), om inte annat är det bra träning för framtiden.
• Vuxenskräck. Utbredd sjukdom i detta land. Jag har hört det mesta. "Jag är inte redo för att jobba", "Jag vill inte fastna" och "Jag ska aldrig bli vuxen". Okej, guess what? Ingenting förändras för att du jobbar. Eller vänta, jo. Du blir rikare, mer självsäker, smartare och kan ändå ta tjänstledigt när du vill.
• Våra utbildningar är för långa. Jag tror på arbete, men utbildning är såklart en väg dit. Korta dem på det här sättet är en utmärkt idé, så kommer studenterna ut fortare.
• Det ska vara lite tufft att plugga, inte något slappt och gött som du gör för att du inte orkar söka jobb som det i många fall är nu. Tänker främst på fristående kurser.

Överhuvudtaget tycker jag det är alldeles för lätt att studera i Sverige. Visst, alla ska ha rätt att studera. Men normen är så stark just nu, alldeles för få vågar eller vill upptäcka sina talanger och möjligheter. De riktigt beundransvärda, de som gått sin egen väg och är de som anställer andra - det är de vi behöver fler av i det här landet! Hur kommer vi dit?

GOSSIPGIRL

Alltså, herregud. Jag såg sista avsnittet av Gossip Girl säsong 3 i går (ja, jag har halkat efter en del...) och jag dog lite. Vilken jäkla avsnitt. Jag satt och gaspade/höll handen för munnen i ren panik genom hela slutet. Varför, varför, varför fick inte Chuck fria till Blair? Det var nog det värsta av allt, att orden var på väg men så var ju den där pantade idiotbruden tvungen att dyka upp och förstöra allt. Så typiskt. Jaja, jag är mitt uppe i en lämning här och har inte tid att skriva detta. Men var tvungen att få ner dessa extremt upprörda känslor. Hörs!

SNACKS

Min nya favoritsnacks! Små, små riskakor med smak av äpple och kanel. Ekologiska och helt naturliga. Och just det, marknadsförda för småbarn. Äsch, de är så goda så det gör inget. Men jag börjar misstänka att personalen på Ica tror att jag och A har en hemlig bebis här hemma. Förra veckan köpte jag nämligen schampo för nyfödda (för att rengöra mina sminkborstar med) och nu dessa bebissnacks. Denna helg har vi såsat. Så skönt! I går gjorde vi inget annat än att snacka och skvallra (på olika locations visserligen) med varandra (gick igenom typ 100 ämnen, som vanligt) från att vi vaknade till klockan 05 på söndagsmorgonen. Vilket i för sig händer rätt ofta. Så är det när man hittat rätt. Finns inget man hellre gör då. Ciao!

Vi har precis sett sista avsnittet av Lost. Älskar serien, hatar slutet. Och sitter här med en massa frågor. Hatar det. Men vi är fria! Fria från Lost-klorna. Rätt skönt ändå.