Okej, jag måste erkänna att det finns fördelar med den här jobba-hemma grejen. Man kan vakna först vid nio om man vill. Vill man sova lite längre är det inga problem, bara att jobba lite längre på kvällen. Helt plötsligt blev att försova sig ett icke-problem. Man kan äta lunch när man blir hungrig, ta rast när man vill och gå några promenader om dagen. Tröttnar man totalt och kör fast är det helt okej att ta en timmes paus och ringa en kompis för att tjata lite. Ja, arbetsgivar-Danielle är helt enkelt en ganska schysst chef att ha.
Ändå är jag så less på detta. Stora nackdelar följer även med. Jobbarkompisar som man kan bolla saker, eller snacka skit, med existerar inte. Någon fotograf som hänger på mina jobb har jag inte heller. Och dagarna flyter ihop rätt bra när man spenderar dem i samma rum. Glädjen med att komma hem efter en lång dag och bara klappa ihop har ryckts i från mig. Vem vet, om några veckor kommer jag säkert längta tillbaka till tiden då varje dag var upp till mig, men just nu driver det mig till vansinne. Nu ska jag iväg på en paneldebatt och andas lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar