WHYITTICKSMEOFF

Härligt att höra vad ni blir provocerade av! Allt från Melodifestivalen till fula människor är det som får i gång er. Vissa av er provoceras av mig, vet inte riktigt hur jag ska känna om det. Fortsätt dela med er! Någon ville ha förklaringar till varför det som provocerar mig faktiskt gör det. Så här kommer några små utlägg...

1. Ointelligenta människor
För mig är intelligens inte lika med högskoleexamen, specialkompetens eller hög inkomst. Intelligens är så mycket mer än så. Allmänbildning, engagemang, förmågan att kunna diskutera, dra logiska slutsatser och respektera andra. Nyfikenhet för världen, samhället, andra och sig själv. En ointelligent människa som lever i sin egna lilla bubbla utan något annat perspektiv än på sig själv, är inget jag finner intressant eller attraktivt.

2. Snålhet
Gäller både tid och pengar. De val man gör i sin vardag kan man (nästan) aldrig skylla på att man är fattig eller har haft för lite tid. Allting handlar om prioriteringar, och det finns ingen ursäkt. Därför - om ni är sådana som är snåla med tid eller pengar oavsett vilka eller vad det gäller - erkänn att ni prioriterar annorlunda. Och vet att det man inte prioriterar kan man aldrig förvänta sig få gratis.

3. Ansvarslösa föräldrar
Jag tycker det finns en slags likgiltighet kring att få barn. Vissa är uttråkade och vill ha barn för att ge livet en mening, andra för att barn ingår i normen och när de fyller 35 orkar de inte med blickarna och frågorna längre. Respekten för att man som förälder faktiskt skapar en ny människa, en samhällsmedborgare verkar försvunnit helt. Och jag tycker inte det är okej. Barn är inte bara små gulliga bebisar, syskon, tidsfördriv eller norm. De ska faktiskt bli demokratiska, kreativa, tänkande personer. Är man inte redo för det viktiga uppdraget att uppfostra ett samhällsmedborgare ska man vänta eller låta bli.

4. Skolpolitik á la Björklund
Jag, som liberal (och med det vill jag säga att jag absolut INTE är folkpartist eller har så mycket till övers för dem alls) blir så arg när Jan Björklund ryter på om sin elevpiskande skolpolitik. Jag skäms för att han kallar sig liberal när det enda han vill är att införa mer kontroll, sociala fack och hårdare maktstyre i skolan. Barn utvecklas inte av tidiga betyg, straff och specialgrupper. All forskning visar tvärtom. Och egentligen borde det räcka med lite sunt förnuft för att förstå att Björklund snackar bullshit. Har jag missat något, eller är inte lärarna den viktigaste delen av elevens utveckling och lärande? Och varför är det så synd om lärarna, den enda yrkesgruppen man inte verkar få granska eller kritisera offentligt?

5. Feminism
Det är ganska energikrävande att jobba sex heltidsveckor med ett ämne som upprör och provocerar mig något så oerhört. Det är som en liten hang-up jag inte riktigt kan släppa. Kortfattat kan man säga så här: Feminismen i dag är omodern, onyanserad, förvirrad och i många fall kvinnoförtryckande. Jag tycker social problematik och könsnormer är spännande och det något av alla de ämnen som finns som jag intresserar mig mest för. Men i dag är feminismen bara en geggig soppa av olika etiketter och regler för hur man ska vara som kvinna - och man. Ändå är man aldrig bra nog. Konstigt.