I morse när jag satt vid mitt skrivbord på jobbet kom jag på att denna dag faktiskt är den allra första i mitt framtida arbetsliv. Nu är jag liksom heltidare, och kommer förhoppningsvis vara det framöver också. Inte sommarlov, inte extrajobb. Nej. Det förtjänade att firas med en pastalunch i solen! Och efter jobbet stekte jag mitt ansikte lite till på Waynes uteservering med J och E.
En måndag behöver inte alls vara så dum...
En stor dag.
SvaraRaderaOch nu är det bara 44 år kvar till pensionen... ;)
Marcus: Åh, fy. 44 år låter både mycket och lite. Mest lite, i all fall i skrift. Känns skit att tänka på pension faktiskt, så jag skjuter upp den ångesten ett par år...
SvaraRadera