Så, på fredagen gick jag upp klockan fem medan A fortfarande låg och snarkade. Packade väskan, tog med mig Stella och åkte med ett tåg till Göteborg. Stella lämnade jag hos hundvakt (A trodde hon skulle följa med mig till jobbet) och en timme efter jag kommit fram till Göteborg anländer A. Åh, det här var så kul för när han fick syn på mig blev han helt förvirrad, och ännu mera så när jag envisades med att han skulle lyssna på en låt, nämligen Willie Nelsons On the road again. Ledtråd nummer ett. Sedan hoppade vi in i en taxi och han hade ingen aning om vart vi skulle, tills ledtråd (låt) nummer två spelades Leaving on a jet plane med John Denver. Då fattade han lite. Men det var när vi kom fram till Landvetter och ledtråd nummer tre, David Bowies Amsterdam, spelades för honom som alla polletter trillade ner. Och där började vår resa.
Vi bodde på Park Hotel i centrala Amsterdam. Fräscht och nära det mesta.
Rummet. Vi hann inte hänga här så mycket, men viktigt med en skön säng tycker jag.
Alltså - Amsterdam var så mycket vackrare än vad jag hade trott. Trafiken var galen, men annars var det så gulligt och pittoreskt. Människorna var glada och trevliga. På fredagskvällen gick vi till en 70-tals restaurang som hette Kitsch, sittdansade till gamla hits och drack champagne.
Dag två var ju A's 22 års dag! Jag fyllde hotellrummet med ballonger och så fick han öppna paket såklart. En hel hög med kläder (bland annat en fantatisk Acne-skjorta som jag ska försöka få på bild någon gång), produkter från Ole Henriksen och skor. Frukost blev det på Café Luxembourg.
En sväng förbi blomtorget.
Vädret var skönt, 15 grader och sol med några småskurar. Härligt höstväder alltså!
Hm, en mindre lyckad bild. Här var vi på promenad vid havet, blåsigt.
Födelsedagsfika på Chocolaterie Pompadour som jag hade blivit rekommenderad. Och nu rekommenderar jag vidare, gå dit om ni är i Amsterdam! Jag beställde en liten bakelse med passion- och vaniljfyllning toppad med kanderade mandlar och färska hallon.
A valde en chokladbomb.
Känns inte gatumusikanter väldigt europeiskt?
Vi bodde på Park Hotel i centrala Amsterdam. Fräscht och nära det mesta.
Rummet. Vi hann inte hänga här så mycket, men viktigt med en skön säng tycker jag.
Alltså - Amsterdam var så mycket vackrare än vad jag hade trott. Trafiken var galen, men annars var det så gulligt och pittoreskt. Människorna var glada och trevliga. På fredagskvällen gick vi till en 70-tals restaurang som hette Kitsch, sittdansade till gamla hits och drack champagne.
Dag två var ju A's 22 års dag! Jag fyllde hotellrummet med ballonger och så fick han öppna paket såklart. En hel hög med kläder (bland annat en fantatisk Acne-skjorta som jag ska försöka få på bild någon gång), produkter från Ole Henriksen och skor. Frukost blev det på Café Luxembourg.
En sväng förbi blomtorget.
Vädret var skönt, 15 grader och sol med några småskurar. Härligt höstväder alltså!
Hm, en mindre lyckad bild. Här var vi på promenad vid havet, blåsigt.
Födelsedagsfika på Chocolaterie Pompadour som jag hade blivit rekommenderad. Och nu rekommenderar jag vidare, gå dit om ni är i Amsterdam! Jag beställde en liten bakelse med passion- och vaniljfyllning toppad med kanderade mandlar och färska hallon.
A valde en chokladbomb.
Känns inte gatumusikanter väldigt europeiskt?
Efter en hel dags flängande i Amsterdam blev det mer paket på hotellrummet och skumbad med champagne och tryfflar innan det var dags för middag på restaurangen Rain. Sedan svir och sladd hela natten. I love that man.
Shit alltså, din man borde skatta sig lycklig över att vara ihop med någon som bryr sig så mycket som du. Det där var typ det gulligaste jag hört!
SvaraRaderaÄr ni gifta? Eller varför kallar du din killer för "man" hela tiden?
SvaraRaderaHär kommer det igen, skryt. Kul att du är så rik att du kan lägga 15000 eller så på EN födelsedag. Kan du inte skriva fler inlägg om hur mycket pengar du spenderar?
SvaraRaderamen hjälp vad negativa ni är!? Skryt? Danielle skriver ett inlägg om hur hon och hennes pojkvän firade hans födelsedag! vad hon vill lägga sina pengar på ska väl du skita i rent ut sagt. jesus...
SvaraRaderaVilka är alla idioter som läser den här bloggen!? Har ni ingen glädje i ert liv? Sluta vara sånna bitterfittor och le lite för en gångs skull!!
SvaraRaderaVad fint :)
SvaraRaderaRökte ni braj?
SvaraRaderaBlandade kommentarer här ja, svårt att svara när hälften bara kallar sig "anonym". Men jag tar det i ordning.
SvaraRaderaAnonym: Han är lycklig, och har all anledning att vara.
E: Nej, vi är inte gifta. Men pojkvän låter så barnsligt tycker jag, och sambo låter lite anonymt. Så jag kallar honom för min man. På engelska kan man ju faktiskt säga "my man" och "my husband" utan risk för förväxling, men inte här nej...
Anonym: Oväntat. Verkligen.
Anonym, Jonna och Charlotte: Tack!
Anonym: Nej, jag använder inte droger.
Åh, vilket härligt reportage!
SvaraRadera