The face of ångest...
Har en sådan där sen skrivnatt. De inträffar inte särskilt ofta nu för tiden eftersom jag numera sover som en normal människa. Men min hjärna är uppenbarligen fortfarande på semester eftersom det tog fyra gånger så lång tid som det borde att skriva det reportage som jag har kämpat med i natt. Och när det är så finns det inte heller en chans att man blir nöjd med resultatet. Det är som att allt slit och skit gör att man inte ens kan titta på meningarna utan att vilja dö av skam. A har också nattjobbat så vi håller ihop även i de jobbiga tiderna. Skönt med sällskap. Nä, nu svamlar jag bara. Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar