Jag älskar regn. Jag älskar att lyssna på regn, smaka på regn, springa i regn, dansa med regn. Bäst är det ju när det riktigt öser ner, då kan en kura inomhus eller springa ut och bli helt dygnsur. Föredrar det senare oftast även om att somna till hårt smatter på sovrumsfönstret är något av det bästa jag vet. Jag älskar sommarregn, höstregn... Och tänk vårregn, när det nästan bara är som ånga i luften. På något sätt känns det alltid som att regnet kommer när jag behöver det som mest, som för att säga:
chilla ner några hekto, bruden.
Och mitt hår blir krulligt, mina kläder blöta och hela världen står still när det inte finns en enda människa som delar gatan jag står på.
En liten glädjestund jag ville dela med er. Och ett himla bra sätt att avsluta året som 25 på. Det regnade för mig, så känns det.
När känner ni er mest levande, närvarande?
Dygnsur, hungrig och lycklig.
Jag håller med dig. Jag älskar också regn. Oftast. Men dom där dagarna när man kan uppskatta det, då är det helt otroligt. Jag längtar sååå tills vårregnet kommer. Idag var det nästan så det hälsade på i Göteborg, tillsammans med en helt magisk färg på himlen. :)
SvaraRaderaKänner precis samma sak!
SvaraRaderaKommer ihåg en gång när det regnade och jag skulle springa intervaller på löpbandet men va så jäkla sugen på en runda ute istället och mina arbetskollegor gick och klagade på regnet.. Eller förra veckan då det regnade hela dagen och jag va superglad för jag skulle få springa mitt långpass i regn. Precis när jag klev utanför dörren slutade det att regna, haha.
Eller när man är ute i ösregn och alla som kör förbi kollar konstigt på en. Kläderna blir så blöta att de knappt går att få av, ja hela jag för den delen. Och den som säger att den aldrig har sett en leende löpare har aldrig mött mig på en runda i ösregn.