Jämförelsesjukan - hur botar du den?

Ständigt aktuell snackis, hur mycket jämför du dig med andra? Alldeles för mycket svarar nog de flesta av oss, om vi ska vara ärliga. Även fast vi alla vet att andras framgångar inte påverkar våra egna är det extremt lätt att att falla dit.

Är det fel på oss som upplever de här känslorna? Egentligen är det är helt naturligt, tänker jag. Redan på förskolan märker vi att kompisen med längst ögonfransar och finast kläder får mest positiv uppmärksamhet. Fotbollslaget du spelar i strävar ständigt efter att vinna. Ni jämför betyg i skolan och du undrar varför du inte är lika smart som alla andra trots lika många timmar med näsan i böckerna? Vi lär oss att det viktigaste är att vinna. Många av oss tillbringar stora delar av vår barndom med att sträva efter att leva upp till andras förväntningar - varför skulle det beteendet plötsligt självdö när vi passerar 20?

Att vara sitt bästa jag, utvecklas och prestera kan ju såklart också föda positiva känslor och få oss att må riktigt bra. Men det är en tunn lina att balansera på och jag tror vi alla ramlar av den ibland. Här är mina tre bästa tips för att bota jämförelsesjukan...

Detoxa! Börjar du störa dig på en persons blogg eller på Instagram - avfölj direkt! Det behöver inte vara för evigt men att fortsätta följa någon som gör börjar göra dig irriterad är ingen bra idé och oftast blir de negativa känslorna kring den personen bara fler med tiden. Oavsett om du känner personen eller inte, det gynnar ingen att hänga kvar vid något som gör att du ständigt ifrågasätter dig själv. Det finns en blogg som jag har följt av och på i sju år nu... Vår relation går lite upp och ner kan man säga ;)

Var inte naiv! Det här tror jag är mycket lättare om du själv har en blogg eller är aktiv på sociala medier, för då vet du vilken liten del av ditt liv som du själv visar upp, visst? Att tro att du vet allt om en persons liv genom att läsa om dem på nätet är ganska naivt. Det finns ingenting att jämföra med, även om du skulle vilja. Du kan aldrig veta lika mycket om någon annans omständigheter som du vet om dina egna. Ofta försöker vi bara komma fram till om vi är bättre eller sämre än en utvald individ. Så enkelt är ju inte livet :)

Fokus! Jag tror inte på talang, jag tror på hårt arbete kryddat med lite tur. Ibland fokuserar vi så så mycket på vad andra är bra på, att vi glömmer bort vad vi själva vill vara bra på. Det är så lätt att tänka "åh, tänk om man var så bra på att laga mat" eller "så orättvist att jag inte är bra på att fotografera" fast man själv inte har någon som helst lust att experimentera med smakkombinationer eller lära sig hur en systemkamera fungerar. Om någon är bra på något, så är de troligen det för att de har lagt ner sin tid och sitt engagemang på att bli bra på just det. Fokusera mer på vad du vill lära dig än på vad andra redan kan.

Nu vill jag höra, drabbas ni ofta av jämförelsesjukan? Vad gör ni för att bota den?
Och varför är det så frestande att jämföra sig med andra?