Jag tänker inte gå genom i detalj vad carb cycling går ut på. Googla det om ni vill veta mer nördiga detaljer eller hitta olika kostupplägg (det finns massvis) men kort och gott kan man säga att målet med en diet då man laddar med kolhydrater var femte dag (i mitt fall, som sagt, det finns olika upplägg) är att man ska ha maximal fettförbränning samtidigt som man inte tappar muskelmassa. Metoden har används länge av bodybuilders och fitnesstävlande när de vill tappa fett medan de behåller muskelmassa och teorin att man ställer in kroppen på fettdrift genom en klassisk ketogen diet (läs: strikt LCHF eller strikt Paleo, under 30 gram kolhydrater per dag). Denna typ av kost ger, som ni vet, en hög fettförbränning. Problemet som kan uppstå med en ketogen diet är att kroppen vänjer sig (fettförbränningen är inte lika hög efter en längre period) samt att det kan påverka muskeltillväxt negativt. Detta är oväsentligt för någon som precis har börjat träna (du får den där första kicken av träningen ändå) eller om du är inaktiv och mest vill tappa fett. För mig däremot, som har styrketränat seriöst i flera år, hämmar en långvarig ketogen diet effekten av min träning. Jag märkte tydligt att min träning började ge extremt mycket bättre resultat när jag gick från LCHF till paleoinspirerad kost just på grund av de kolhydrater jag åt, runt 80 gram per dag. Det handlar inte om att jag behövde en kolhydratstung kost men lite mer funkade bättre för min kropp och det jag sysslar med.
Min version av carb cycling var alltså att var femte dag fylla på med kolhydrater i en så kallad carb-up. Under en åtta timmars lucka åt jag glutenfria kolhydrater, runt (håll i er nu) 400 till 500 gram. Teorin var då att dessa kolhydrater inte skulle lagras som fett eftersom mina muskler skrek efter dem. De lagrades istället i mina glykogenlager för att mata musklerna med under kommande keto-period.
Min första carb-up.
Jag började det hela med 10 dagars strikt lågkolhydratskost för att ställa in kroppen på keto-drift. Fy fan... Rent ut sagt. De tio dagarna var extremt jobbiga. Även när jag åt LCHF var det aldrig så strikt och efter en lång tid med vanan att ha mer kolhydrater i kroppen var jag med om alla de vanliga omställningsbesvären. Jag frös, var hungrig, hade huvudvärk. Kände mig så svag och trött. Det gick såklart över men när dag 10 kom tryckte jag gladeligen i mig harve, köttfärssås och ris, riskakor. Så gott! Efter det började jag alltså på rullande schema, var femte dag fyllde jag på med mycket carbs och dagarna mellan åt jag väldigt lite kolhydrater...
Mina basvaror under perioden. Riskakor, risnudlar, jasminris. Ris, ris, ris(!!).
När jag annonserade detta projekt sade typ alla till mig att jag skulle må skit. Jag skulle uppleva omställningsbesvär efter varje carb-up och med andra ord typ må dåligt jämt. Det gjorde jag inte! Jag upplevde inga omställningsbesvär mellan mina carb-dagar, precis som min tränare hade lovat mig.
Så hur mådde jag? Rent fysiskt kände jag mig lätt och smidig på low carb-dagarna och svullen som en ballong de dagar jag hade moffat ris i åtta timmar. Jag var generellt hungrigare när jag åt mindre kolhydrater och proppmätt de dagar jag laddade. Psykiskt är en annan fråga... En sak som förvånande mig var att jag inte kände mig märkbart starkare på gymmet dagen efter mina laddningar. Det var något jag verkligen hade förväntat mig! Det spelade liksom ingen roll om jag hade ätit 15 eller 450 gram kolhydrater dagen innan ett pass.
Det mentala var det absolut jobbigaste. Jag trivdes inte med något av sätten att äta vilket gjorde varje dag till något av en plåga. De dagar jag inte laddade (de flesta dagar) kändes det som att jag svälte, jag saknade min sötpotatis (haha!) och såg bara förbud överallt. Samtidigt, när jag laddade mådde jag inte heller psykiskt bra. Jag kände mig tung och trög, trött och extremt varm. Jag märkte också att jag på mina laddardagar plötsligt blev sugen på saker jag aldrig brukar äta annars. Det var som om jag började se det hela som en ätardag och suktade efter lösgodis, popcorn, kakor.
Hände något med kroppen? Nej, det gjorde det inte. De första 10 dagarna gick jag ner tre kilo, mest vätska, men sedan gick det upp och ner och när allt var över vägde jag ett kilo mindre än jag började. Tre dagar in i en low carb-period vägde jag två kilo mindre, dagen efter laddning vägde jag två kilo mer. Jag gick alltså upp och ner i vätska, med andra ord. Jag kände mig inte heller tajtare eller mer definierad.
Varför funkade det inte? Jag har två olika teorier varav den ena är att jag inte gav det tillräckligt mycket tid. Jag tycker att man borde kunna se eller känna skillnad efter fyra veckor men vem vet. Min andra teori är att jag helt enkelt gjorde fel för att det skulle funka för min kropp. När jag och min tränare pratade genom den här kosten sade han "du ska verkligen vräka i dig mat på dina laddningsdagar". Jag tror jag tog honom lite väl hårt på orden. Grejen är, this girl can eat. I vanliga fall äter jag tills jag är nöjd. Men om någon säger till mig att jag ska vräka i mig mat - kort sagt, jag kan pusha mig själv till att äta hur mycket som helst! I min vanliga vardag så överäter inte längre för jag känner inget behov eller någon lust att göra det, jag tänker inte ens på det. Men nu när jag var tvungen att vräka i mig mat. Hell yeah! Jag tror helt enkelt att jag åt för mycket på mina laddningsdagar eller framförallt åt för mycket protein/fett på mina laddningsdagar. Skulle jag göra det igen skulle jag skära ner rejält på protein och fett de dagar det var carb-up. Och kanske inte äta fullt så mycket kolhydrater ändå...
Vad lärde jag mig? Det bästa med sådana här experiment? Att man lär sig massor om sig själv! Jag lärde mig att jag inte trivs med en kost som är superlåg på kolhydrater, men inte heller superhög. För mig är verkligen tänket att ligga runt 80 gram per dag perfekt, både för mitt välmående och mina träningsresultat. Jag lärde mig att jag gillar rutiner, även om det kan kännas lite oskönt och överdrivet strukturerat. Jag behöver äta ungefär likadant (upplägg inte maträtter) varje dag för må bra. Jag är inte en person som behöver eller vill ha renodlade ätardagar. Och sist, men kanske viktigast: JAG BLIR DEPPIG UTAN SÖTPOTATIS! Allvarligt, en hel månad utan sötpotatis var det värsta med allt det här. För mycket carbs för en keto-dag, för lite carbs för en laddningsdag. Bah! Nä, jag vill ha en guldpotatis i näven dygnet runt...
Over and out!
Pssst... Vill du läsa mer om detta projekt hittar du alla inlägg HÄR!
Kul med en recension och intressant att få läsa dina tankar kring dieten. Var nyfiken i somras på resultatet när du första gången skrev om det, så tack för att du tog dig tid att skriva om det nu. :)
SvaraRaderaTrevlig onsdag! /Elin (MissDumle)