#ilovemejanuary

Nyopererad och med ett rejält skadat ego påbörjar jag inte 2014 med ett PB i knäböjen direkt. Sanningen är att jag har fått lyftförbud fram till den 27 januari. Efter en titthålsoperation, som innebär tre små snitt i bukhinnan, får man börja träna som vanligt efter två veckor. Det är vad som står i broschyren men detta gäller tydligen inte min typ av träning och eftersom jag inte vill dra på mig någon skada som kommer ta ännu längre tid att rehabilitera tänker jag lyda.

Ärligt talat, innan operationen såg jag inte detta träningsförbud som något problem. Jag tränar hårt och har inte haft någon längre period av återhämtning under 2013. Det kändes som bra läge, att ge kroppen lite rast och ro. Ligga i soffan och rita åttor med fötterna, typ. Men att åka in på operation i toppform och komma ut från sjukhuset skadad var inte lika lätt som jag trodde. Att hantera tröttheten och läkningen rent psykiskt var svårt och att gå från att vara en väldigt aktiv, pigg person till att promenera i pensionärsfart har tyvärr gjort mig rätt deppig. Som om någon har tagit mig kropp från mig. De senaste veckorna har jag varit nere, irriterad och känt mig helt hopplös och detta skrämmer mig för ärligt talat - om en sådan här grej kan få mig så mycket ur balans, hur kommer jag då hantera framtidens utmaningar?

Vi har pratat om detta innan, att hela tiden behöva prestera och sätta för mycket värde i det. Att hitta balans mellan att driva på sig själv men att också kunna vara nöjd i dag. Man kan sträva efter förändring och älska sig själv samtidigt, men jag tror att många av oss behöver jobba lite mer på den senare delen.

Början på 2014 blir alltså inte någon explosion av prestation för min del utan snarare en smygande start där jag återhämtar mig för framtiden. Jag kommer att simma, cykla och springa lite intervaller. Jag kommer fokusera på bra och god mat som gör mig glad. Och jag kommer ta den här tiden att älska mig själv lite extra. Så, månadens projekt heter #ilovemejanuary. Kanske är ni några därute som också behöver detta, en månad att fokusera på positiva saker och skapa bra förutsättningar för resten av året?

Music: Grown Woman - Beyoncé

2013 var året jag blev stark på riktigt och började använda min kropp på det sätt den är gjord att användas. Det var året jag började se min träning som ett jobb och inte som ett sätt att bränna kalorier. 2013 var året jag började prestera för min egen skull, på det jag vill vara bra på. Mest stolt och nöjd är jag faktiskt över min tekniska utveckling, även om jag har slått en del schyssta rekord också. Att ta 100 kilo i marklyft var ett mål som uppnåddes och jag är sjukt nöjd över min etta på 80 kilo i djup knäböj.

2014 hoppas jag blir året då jag utvecklar det jag har lagt grunden för under 2013. Att ta 100 kilo i djup knäböj ass to grass är ett mål, ett marklyft på 130 kilo är ett annat. Sedan ska vi väl få ordning på de där chinsen också för en gångs skull. Ni som följer mig på Instagram (ni hittar mig HÄR!) har redan tagit del av några av de mål jag har satt för detta året, men jag kommer även posta och förklara närmre här i bloggen.

Gott nytt år!