IFTHISISLOVEIDONTNEEDANYTHINGELSE

Ibland lever man bara så mycket i stunden att det nästan gör ont. Så var det i går. Jag kröp ner mellan sensommarkalla lakan och kunde inte känna något annat än lycka. Lycka över att varje natt få ta mina sista vakna andetag bredvid han som jag älskar över allt annat. Lycka över att varje natt känna hans varma andedräkt i min nacke. Lycka över att varje natt bli omsluten av hans långa armar och kunna dra mitt pekfinger över hans armfjun. Det är en ynnest.