Le så att ingen ser... Eh.
Herregud, de här bilderna jag tar ute på stan. Hur awkward kan man bli? Jaja, sitter i alla fall på en uteservering och jobbar. Jag tror mina frilanskollegor håller med, på sommaren är det absolut göttigast att vara sin egen. Och på vintern har man den fina fördelen att man slipper trängas i morgontrafiken i skitkylan. All in all, en ganska bra deal. Mina dagar växlar oftast mellan total harmoni och freaking kris, med ungefär 15 minuters mellanrum, men det är en annan historia. Just i dag har jag det rätt harmoniskt faktiskt. Och dagens bästa nyhet! Jag har äntligen fått telefonkontakt med min mama som är tillbaka i Sverige efter typ tre veckors utlandssemester. Herregud! Vet ni hur många gånger under dessa tre veckor som jag har fått tanken att jag ska ringa min mamma och tjattra lite? Vet ni hur många gånger jag irriterat kommit på att det inte går? Typ tre gånger om dagen. Ja ni, det är inte lätt att vara en 23-årig unge. Men nu är ordningen återställd. Jippi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar