Veckans första...

... träningspass rev jag av i dag! Och jag kände mig stark som en oxe men framförallt hade jag en vilja av stål. Jag jobbar på det där mentala, att pusha sig genom det tunga, jobbiga. Man klarar så mycket mer än vad man tror. När man hamnar i ett läge då musklerna gråter och man är svag kan man välja att koppla på sitt inre djur eller att ge upp. Detta jobbar jag mycket med nu.
Tyvärr ger det jobbiga emotionella effekter. I min sista pull-up i dag kände jag mig så trött, svag, jag fastnade där en bit från toppläget. Många gånger har jag gett upp där, det är svårt nog att hålla sig uppe och min vilja sviker mig. I dag pushade jag genom det där, fyra sega långsamma sekunder innan jag kom med hakan ovanför stången. Enormt rus i hela kroppen, det stockar sig i halsen, ögonen tåras. Jag vill inte gråta för att det gör ont, jag är inte ledsen. Det är något slags gråt av utmaning, stolthet, glädje. Svårt att beskriva det men jag jagar det - varje gång.