Tomaten - den hatade grönsaken

Okej, nu ska jag snabbt få ur mig var jag står i frågan om tomaternas vara eller icke vara när det gäller LCHF-kost. I januari, när jag ändrade min nuvarande kost, visste jag att mycket som jag åt förr skulle ryka ur min vardag. Jag hade mentalt sagt adjö till bröd, pasta och frukt. Tomater däremot trodde jag inte skulle vara en råvara jag skulle tvingas vara utan. Det var det jag sörjde mest för att jag älskar tomater i alla former. Så fatta chocken när jag började läsa på om LCHF och insåg att tomaten verkade vara totalt hatad. Typ allas värsta fiende. Det fanns ingen värre grönsak, verkade det som. Tomaten var ute efter oss alla! Eftersom jag hade köpt keto-stickor (stickor som man kissar på för att se om man är i ketos) tänkte jag att jag skulle experimentera med tomatfrågan. De första tre veckorna åt jag inte en enda tomat - inte en enda! Dag 4 var jag i ketos och efter tre veckor bestämde jag mig för att se om tomat skulle kicka mig ur detta tillstånd. Jag åt en tomat. Stickan visade fortfarande mörklila. Jag åt tomat varje dag hela veckan. Stickan var mörklila. Jag har ätit tomat i åtta månader tillsammans med lågkolhydratkost - jag har varit i ketos hela tiden. Jag har förstått att alla är olika känsliga mot kolhydrater, personligen håller jag mig under 30 gram kolhydrater per dag. Huvudsakligen består min kost av extremt kolhydratssnåla livsmedel. Då gör det inget om jag äter en tomat eller två. Det handlar mer om mängder än någonting annat. En halv tesked ketchup kommer inte kicka dig ur ketos. En stor jäkla blaffa över hela tallriken kommer göra det. Med keto-stickor kan du exprimentera lite och hitta din egen gräns. Det viktigaste är att du hela tiden befinner dig i ketos, både för välmåendet och fettförbränningen!